Så här ser den käre sonen ut när han tar till sitt senaste påhitt. Att skrika superhögt. Och då menar jag inte bara volymmässigt utan högt på det sättet som skulle kunna spräcka glas. Ni anar inte hur ont det gör i öronen. Jag fattar inte att han inte själv får ont. Det spelar ingen roll vad man säger. Så fort man uppmärksammar det så skriker han mer och skrattar. Men det är samtidigt svårt att ignorera eftersom det verkligen gör såå ont i öronen. Känner någon igen sig?

 

Ett annat påhitt är att stoppa fingrarna/handen i halsen. Det händer nästan en gång om dagen och oftast precis efter middagen. Också här ser Oscar det som en sport att fortsätta när man säger till eller tar bort handen ur hans mun. Han ger sig verkligen inte, skrattar och det slutar oftast i en spya.

 

Båda upptågen går ibland att avleda om vi kommer på något som han är mer intresserad av, men det är oftast svårt. Jag har såklart hobbyanalyserat det här för mig själv och tror nog att det handlar om uppmärksamhet. När Oscar märker att han får mer uppmärksamhet ju mer han gör det så är det klart han fortsätter. Jag lovar att han får massor med vanlig uppmärksamhet ändå. Men säg mig, hur ignorerar man detta? Jag vill inte att han ska spy och jag vill inte få trumhinnan spräckt. Hoppas den här fasen försvinner snabbt nu.