För 2,5 veckor sedan tog jag det efterlängtade körkortet! Jag har tänkt på det i så många år och det har alltid varit som en tung sten i bakhuvudet. Men i slutet av februari skrev jag äntligen in mig på en trafikskola och började köra på riktigt både med lektioner och massa övning hemma. Min man är en ängel som har stått ut med mig. Vi har båda fått offra så mycket fritid så när jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket så finns det inte längre några tunga stenar i mitt sinne. Happy girl!

 

Min man är inte så ledsen han heller eftersom det betyder att jag kan köra runt på honom när vi är bjudna på fest och liknande eftersom lilla krypet i mina mage ändå gör att jag inte kan dricka någon alkohol :)