Ett syskon bor i mig

 
 
 
Tjohoo! Äntligen ligger en väldigt efterlängtade bebis i min mage. Nästan två år tog det. Det sista halvåret fick vi hjälp på Sophiahemmet så det här är en liten IVF-bebis, men mer om det i ett annat inlägg. Nu tänkte jag istället skriva lite om hur de första veckorna av graviditeten har varit för mig.
 
Vecka 5-7
Illamåendet satte igång bara några dagar efter att testet visade positivt och det är på samma sätt som när jag väntade Oscar. Ihållande under hela dagen med korta uppehåll då och då. Fast den här gången är illamåendet starkare. Jag känner mig lite tröttare än vanligt. Suget efter lagad mat är helt obefintligt och att stå i köket mitt i matos är ganska jobbigt. När maten väl står framför mig så går den ändå ner i magen men helst hade jag velat ha en macka och ett glas mjölk.
 
Vecka 8-11
Jag mår samma som tidigare men nu kan jag till och med bli äcklad bara jag tänker på lagad mat. Konstigt nog klarar jag inte av att äta matlådor på jobbet men att gå ut och äta lagad mat funkar lite bättre. Dock blir de flesta luncher en macka med Philadelphia, en skiva ost och en skål med yoghurt och müsli. Jag får som en klump i halsgropen och i övre delen av magen efter att jag ätit lagad mat. Obehagligt. Det har med magmunnen att göra som pga ökat progesteron blir lite slapp och inte kan stänga igen ordentligt. Därför känner jag också av halsbränna och uppstötningar mycket mer än normalt.
 
Vecka 12
Vi har inskrivning på MVC. Besöket tar ganska lång tid och avslutas med massa prover, de tar 4-5 rör blod av mig (jag tittade inte hur många det belv). Några dagar senare får jag reda på att mina järnreserver är dåliga och att jag behöver komplettera med kapslar. Mitt värde är 21 och i normala fall har man ca 60. Under 20 behandlar man med tillskott varje dag men jag behöver bara äta en kapsel 3ggr/vecka. Med Oscar behövde jag aldrig tillskott av järn. I oktober ska jag på återbesök för ett nytt test. Ser det bra ut så kan jag sluta med kapslarna.
 
Vecka 13
I mitten av veckan har vi tid för KUB-test i Liljeholmen. Det är ett test som visar en sannolikhet för om barnet har någon kromosomförändring. Vi gjorde samma med Oscar. Det är alltså inget test som kan garantera något men får man en dålig siffra så kan man fundera på om man vill gå vidare med ytterligare test. Vi fick ett bra resultat och känner oss nöjda med det.
 
Vecka 14-15
Jag börjar må lite bättre. Illamåendet kommer mest på eftermiddagarna eller efter jag ätit lagad mat. Det är skönt att må bättre men jag önskar att det ville försvinna helt så att jag kan njuta av den här perioden som ska vara den bästa i graviditeten. Jag kan fortfarande må väldigt dåligt efter att jag ätit lagad mat vissa dagar. De sista dagarna i vecka 15 upptäcker jag hur magen verkligen har vuxit. Dags att plocka fram och tvätta gravidkläderna! De flesta säger att magen växer snabbare andra graviditeten så det har jag väntat på. Och ja, nu när jag går tillbaka och tittar så såg magen ut som den gör nu i vecka 18 med Oscar. 
 
Jag tror att första magbilden får bli nu i helgen när jag har gått in i vecka 16 :)
 
Oscar är söt. Han pratar ibland om vilka av hans leksaker som bebisen kan få och så spelar han vaggvisa för min mage från en speldosa som han hade när han var liten. Sist han gjorde det skulle det också spelas för pappans mage. Han har ganska nyligen slutat bajsa i blöja (hurra!) och såklart ska blöjorna som blev över också ges till bebisen. Sötnosen ♥